11 februari 2010

I maj 2013 släpps DSM-V (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) men redan igår kunde man börja gå igenom de första utkasten till manualens innehåll på www.dsm5.org. Det är alltså inte någon slutgiltig version utan de första publicerade förslagen på vad manualen ska innehålla. Efter att snabbt ha skummat igenom innehållet kunde jag konstatera dels att det blir en hel del förändringar - i vissa fall små i andra fall mycket omfattande - och dels att mentaliseringsbegreppet föreslås få en plats vid diagnostisering av personlighetsstörningar.

Generellt så kanske personlighetstörningsdiagnostiken är den som förändrats mest från DSM-IV. Bland annat innehåller det en omarbetat definition av begreppet personlighetsstörning som fokuserar på brister i förmågan att skapa en "känsla av ett själv" och sitt interpersonella fungerande. Antalet diagnoser är också bantade och diagnostiseringen innefattar dessutom personlighets- samt funktionsnivåskattning. Hur som helst, i samband med bedömning av hur patienten fungerar med andra personer (interpersonellt) nämns begreppet "mentalize" (i.e. "Ability to mentalize [create an accurate model of another’s thoughts and emotions]") explicit en gång och fokus på förmågan att mentalisera återfinns också i andra formuleringar (e.g. "attention to range of others’ perspectives", "Cohesiveness, complexity and integration of mental representations of others").

Sen går det ju att diskutera om det ska ses som någonting bra att begreppet används i DSM. Det är många som  helt enkelt inte gillar DSM eller diagnostisering överhuvudtaget, en inställning som kanske kan spilla över till begrepp som används i DSM? Å andra sidan kanske mentaliseringsbegreppet kan bidra till en mindre förenklad och mer ödmjuk inställning till psykiatriska problem? I vilket fall som helst tycker jag att införandet av begreppet bevisar att det är ett begrepp med stor potential och användbart när vi talar om hur människor fungerar tillsammans.

/Emil Holmer