3 mars 2010

För ungefär två veckor sedan var det Relationellt Forum på Linköpings universitet och Lars Back stod som gästföreläsare. Vi som närvarade fick se ett antal filmsnuttar från en behandling Back genomfört utifrån Jeremy Safran och Christopher Murans behandlingsmodell brief relational therapy (BRT). Ett tema som löpte genom behandlingen var användandet av metaforer och symbolik för att hjälpa klienten att närma sig sina upplevelser. Jag måste förresten passa på att säga att det är grymt kul att Back satt ihop denna utbildningsvideo - att se riktig behandling med riktigt duktiga behandlare tycker jag är ruskigt givande för mig som student. Tack för det!

I diskussionerna mellan filmsnuttarna rörde sig mina tankar framför allt kring hur mentaliseringsförmågan hänger ihop med uttryck för att kunna symbolisera upplevelser. Det kan röra sig om att "sätta ord på känslorna", ibland reducera något mycket komplext till något enkelt och hanterbart eller skapa adaptiva beteenden i en given situation. I mitt personliga teoribygge arbetar jag just nu mycket med hur mentalisering kan ses som processen i vilken vi människor lär sig att leva med det som formats genom människans evolution - alltså, hur vi blir förmögna till att leva med det vi föds med (living with evolution). Speciellt fokus har jag på hur olika mänskliga egenskaper, exempelvis mer eller mindre specifika affekter, ger sig uttryck i beteendeform hos den enskilda individen - något som jag alltså tänker mig är beroende av hur väl personen kan mentalisera kring sin upplevelse. En god mentaliseringsförmåga är utifrån detta resonemang en förmåga att själv aktivt kunna utnyttja det evolutionen gett oss istället för att passivt bli utnyttjad av detsamma (mycket förenklat, men ändå hyfsat tydligt hoppas jag?). Anledningen till att jag nämner dessa tankar i det här blogginlägget är att jag tänker mig att om vi saknar förmågan att symbolisera våra upplevelser så saknar vi också denna kontroll, vår goda mentaliseringsförmåga. Resultatet blir att vi reagerar som om vi vore objekt istället för att agera som de subjekt vi är.

I bland annat BRT, som ju var behandlingsmetoden i de filmsnuttar Back visade upp, kan det tänkas att klienterna utvecklar förmågan att välja vilket innehåll i sina evolutionära ryggsäckar som ska användas i den givna situationen istället för att de blir slavar under evolutionens deterministiska piska. Genom att med hjälp av metakommunikation i symbolform (e.g. sätta ord på det som händer) utforska relationen mellan terapeut och klient skapas möjligheter för denna förmåga att utvecklas hos klienten. Klienten får syn på sina beteenden i stunden och kan ställa dessa i relation till sin upplevelse. En beteendeanalys gjord på ett ögonblick. En möjlighet till förändring som radikalt kan förbättra individens liv.

/Emil Holmer