|
5 mars 2009 Jag gav mig själv några läxor senast jag skrev ett inlägg; 1) jag skulle fastlägga en struktur för min blogg, 2) jag skulle ringa in ett mentaliseringsnära ämne att skriva om och 3) jag skulle ägna mig åt lite andra saker än detta nätverk. I terapisammanhang skulle detta kunna jämföras med hemuppgifter och om klienterna gör hemuppgifterna tänker man sig kanske att de är motiverade att gå i terapi. Hur motiverad är då jag att skriva en blogg? Har jag gjort mina läxor? 1. Jag har inte slagit fast någon struktur för denna blogg. Kortfattat kan jag förklara detta genom att jag vill ha en levande struktur som skapas och omskapas över tid. Detta tänker jag mig går i linje med vissa delar av att mentalisera, nämligen att inte fastna i orubbliga kategorier eller strukturer. Jag siktar på att kunna vara flexibel, men samtidigt inte för luddig eller ogreppbar. Och att vara flexibel återkommer ju också inom andra terapeutiska skolor (e.g. ACT), alltså måste det ju vara bra! ;) 2. Jag har inte ringat in ett mentaliseringsnära ämne. Jag växlar ofta mellan många olika uppslag kring vad jag ska skriva om i mina blogginlägg innan jag fastnar i något ämne att skriva om. Bara på vägen hem från LiU idag hade jag säkert fem eller sex olika spår som jag fördjupade mig i samt några ytterligare som bara kort uppmärksammades av mitt medvetande. Jag kommer på ett ämne som aktiverar något slags intresse och viss iver hos mig, men kan kort därefter inte alls kännas angeläget - ibland nästan trist. Detta gör det lite smyglurigt för mig att fokusera på ett ämne och hålla kvar i det till det är dags att också skriva ner det. Resultatet av detta blir då att jag skriver det som ligger för mig när jag väl börjar skriva. Ämnet måste kännas meningsfullt i stunden, annars har jag svårt att motivera mig att skriva om det. Detta får mig förresten att tänka på relationell psykoterapi och hur man där poängterar att terapeuten måste arbeta med det som händer "här och nu". Kanske är detta en indikation på vilken terapistil som passar mig bäst? Eller så är det helt enkelt som så att jag tänker i dessa banor eftersom jag arbetar utifrån ett relationellt perspektiv i mitt klientarbete? Det gör mig ju åtminstone aningen jävig i frågan... 3. Jag har ägnat mig åt annat än nätverket! Faktiskt så har jag gjort en del saker som inte har med nätverket att göra sen sist. Exempelvis har jag och min fästmö bestämt vilket matbord och vilka stolar vi ska köpa till vårt stora, fina vardagsrum. Jag har också ägnat mig åt utbildningsrelaterat arbete, även om nätverket smittar över sig lite på detta. Exempelvis frågade jag idag då jag var på BUP i Linköping om de arbetade med mentaliseringsbaserad terapi och under basgruppsträffen efter lunch lyckades jag få in utvecklandet av detta nätverk i diskussionen. Jag sa ju dock aldrig att jag skulle lägga nätverket helt år sidan. Sammanfattningsvis kan vi se att jag gjort 1/3 eller 33% av uppgifterna. Det får väl räknas som ett ganska gott utfall, för att dra in lite terapiforskningsspråk. Eller är det ett dåligt utfall? Går det att bedöma enbart utifrån procentsatsen? Är det kanske intressant att sätta sig in i min berättelse kring varför jag gjort/inte gjort uppgifterna? Jag skulle vilja hävda att det som är intressant i just det här fallet är hur jag berättar om varför jag gjort/inte gjort uppgifterna. Kanske går det att säga något om mig som person utifrån detta relativt korta inlägg? Om någon känner sig manad och vågar får ni gärna skriva en kort beskrivning av mig på forumet, baserad på det ni finner i den här texten. Sen kan väl ni som känner mig kommentera om ni tycker att dessa beskrivningar stämmer eller ej (en slags validering), så kan jag knyta ihop det genom att skriva ett blogginlägg där jag reflekterar över era observationer/tolkningar. Skjut! :D Kommentera inlägget i forumet! |
