19 februari 2010

Igår ramlade ett exemplar av Tor Wennerbergs nya bok om anknytning, trauma och dissociation in i brevlådan. Huvudtiteln på boken är "Vi är våra relationer" - ett påstående som bjuder in till diskussion och från vissa håll kanske kan uppfattas som aningen provocerande eller flummigt. I och med undertiteln - "Om anknytning, trauma och dissociation" - går ju associationerna ganska fort till uppväxtförhållanden, ett ämne som en del verkar ha svårt för att närma sig och helt väljer att förkasta dess potentiella betydelse i människors liv. Detta gäller inte Wennerberg. Jag blir nyfiken på till vilken grad och på vilket sätt Wennerberg menar att vi är våra relationer? Är jag en samling relationer? Hur gick det till och vilka relationer är jag/är jag inte?

Än så länge har jag inte gjort mer än kollat på omslaget (snygga färger, de går i linje med färgtemat här på mentalisering.se!) och försökt få en känsla för hur det känns att hålla boken i handen. Med pågående examensarbetande finns det väl risk för att det dröjer någon vecka innan jag hunnit gå igenom innehållet och fått svar på mina inledande funderingar, som alltså helt och hållet baseras på den spännande titeln. Å andra sidan så examensarbetar jag ju faktiskt inom ämnet spädbarnsutveckling och samspel - alltså borde ju boken rimligtvis kunna ge mig något matnyttigt till min uppsats. Hur som helst, när jag läst boken hoppas jag kunna svara på huruvida vi kan säga att vi är våra relationer eller ej - och kanske framför allt vad detta innebär?

Jag kan också tipsa om att Wennerberg gästar Psykoterapimässan 2010 för att prata om just denna bok (om jag inte minns helt fel...). Och, på Psykoterapimässan kan du också träffa oss från mentalisering.se - vi har nämligen planerat att åka dit för att lyssna till Anthony Bateman.

/Emil Holmer