Om mentalisering

Mentaliseringsteorin bygger på det faktum att alla människor uppfattar verkligheten på olika sätt, eftersom de har olika erfarenheter, kunskaper och intressen. När du mentaliserar kring en annan människa ställer du dig så att säga i hennes skor och försöker föreställa dig vad hon tänker och känner och varför hon gör som hon gör. Du måste kliva ut ur dig själv om du vill förstå en annan människa, eftersom hon har en annan historia än du, och andra kunskaper och intressen, vilket gör att hon ser nästan allt som händer ur ett annat perspektiv än du.

Du måste kliva ut ur dig själv också när du mentaliserar kring dig själv. Då ställer du dig lite vid sidan om dig själv och tittar på dina egna tankar och känslor. Om du inte gör det framstår de som självklara, som det enda möjliga sättet att uppfatta verkligheten på och inte som ett perspektiv bland många möjliga. Då får du svårt att ta hand om dina känslor och svårt att fungera väl tillsammans med andra. En omfattande psykologisk forskning har nämligen visat att vår förmåga att mentalisera har en avgörande betydelse för oss. Den påverkar i hög grad hur vi mår fysiskt och psykiskt och den är grundläggande för hur våra relationer utvecklas.

Vår mentaliseringsförmåga har dessutom en avgörande betydelse för våra barns utveckling. Grunden till en god mentaliseringsförmåga läggs nämligen under barnets första år genom att föräldrarna eller andra viktiga vuxna mentaliserar kring barnet genom att spegla barnets känslor och behandla det som en egen individ med ett eget inre och en egen vilja.