B5b

Trygghet är en förutsättning för utforskande för barn, är en slutsats i anknytningsforskningen. Detsamma gäller det psykoterapi, där både patient och terapeut behöver uppleva en balans mellan trygghet och utforskande. Med utgångspunkt i den välanvända modellen Trygghetscirkeln och mentaliseringsdimensionerna diskuteras hur terapeuter kan bli sin egen trygga bas och säkra tillflyktsort i psykoterapi såväl som handledning. Särskilt fokus läggs på alliansbrott, där en del av forskningen pekar på att inte bara patientens anknytningsmönster har betydelse, utan även terapeutens. Undvikande anknytning hos patient och terapeut kan bidra till fler konflikter och större risk för överdriven intellektualisering, medan ambivalent anknytning kan medföra passivt aggressiva processer. Korta kliniska exempel och referenser till aktuell forskning vävs in i föreläsningen i syfte att bidra till terapeuters självreflektion samt icke-vetande hållning vid relationella processer i psykoterapi för att uppnå både trygghet och utmaning.